     |
       |
 |
|
|
Version 7.11. 2000
Författare: Renata Svedlin och Jari Metsämuuronen
( Renata.Svedlin@oph.fi, Jari.Metsamuuronen@oph.fi)
|
ELEVERNA, LÄRARNA OCH TRIVSELN I SKOLAN
Det är viktigt för både lärarna och eleverna att kunna trivas i skolan. För läraren är trivseln på arbetsplatsen viktig för att han skall se arbetet som meningsfullt, medan för eleverna är trivseln grunden för inlärningen. I olika undersökningar har man konstaterat, att till en bra skola även hör ett positivt arbetsklimat (OECD 1995). Erfarenheterna i skolan påverkar därtill bland annat elevernas intresse för att gå vidare till fortsatta studier (Olkinuora 1983).
Skolan kan kartlägga situationen exempelvis med hjälp av ett frågeformulär. I materialet för självvärdering på nätet ingår några allmänna formulär och ett tiotal med temainriktning. En komplett förteckning över frågeformulären återfinns i punkten Verksamhetsidé och mål/Frågeformulär. Formulären har utarbetats med stöd av publicerade forskningsresultat och de har förhandstestats. Under rubriken Trivselresultat presenteras resultaten av förhandstestningen. Uppgifterna kan användas som jämförelsematerial för skolans egna resultat.
I ett flertal undersökningar har infallsvinkeln varit skolans vardag i relation till trivseln i skolan. Ett annat sätt att nalkas trivseln är att analysera den utgående från elevernas jaguppfattning och självkänsla. I trivseln ingår vidare kännedom om, hur skolan ter sig som inlärningsmiljö.
I skolan kan det samtidigt finnas både grupper som trivs bra och sådana som trivs dåligt. Trivsel och ett gott klimat uppstår inte av sig själv. Inte heller bibehålls de oförändrade från år till år.
Tre olika infallsvinklar till skoltrivseln
Skolans klimat eller annorlunda uttryckt trivseln i skolan har enligt undersökningarna nära samband med skolans vardag. Även elevernas jaguppfattning och självkänsla påverkar trivseln. Trivseln har vidare undersökts mot bakgrund av skolan som inlärningsmiljö.
Chans att lyckas
Trivseln i skolan påverkas bl.a. av relationerna mellan eleven och lärarna och de övriga eleverna, elevens ställning i klassen, hans motivation och intresse för skolarbetet. Elevernas inställning till skolan står i relation till hur de uppfattat sina chanser att få meningsfulla upplevelser. Känslan av att ha lyckats får eleven dels genom en positiv växelverkan och sociala kontakter, t.ex. under rasterna, dels genom framgång i uppgifter och prov. Effektiva studier behöver inte i sig förorsaka stress.
Jaguppfattningen
Trivseln i skolan har även undersökts utgående från jaguppfattningen och självkänslan. För jaguppfattningen och självkänslan är den tid som föregår inledandet av skolgången av central betydelse. Skolan är bara ett moment i barnets och den ungas liv, även om ett ganska viktigt sådant. Skolframgången eller det hur eleven betraktar sin skolgång förklarar inte direkt hans upplevelse av det egna jaget. Skolframgången kan höra samman med ett symptomkomplex, som bottnar i en känsla av personligt misslyckande och allmän resignation till följd av gäckade förhandsförväntningar (Scheinin 1990). Tillsvidare har man dock inte lyckats skapa en exakt bild av de variabler som direkt påverkar elevernas självkänsla. Skolans möjligheter att påverka elevens jaguppfattning betraktas dock som tämligen marginella. Av det material som samlades in 1996 framgick, att eleverna i åk 6 förhöll sig rätt positivt till sig själva och till skolan. Endast knappa 4 % av eleverna konsterades ha en direkt negativ inställning till skolan och till att lära sig. Över 5 % av eleverna hade upplevt lärarens inställning som negativ (Scheinin 1999).
Skolan som arbetsmiljö
Att trivas i skolan har även setts som en del av elevernas skolhälsa. Stakes har i samband med ett program för undersökning av elevernas hälsa och välfärd under ett antal år samlat in uppgifter om elevernas skolerfarenheter. Uppgifterna gäller eleverna i åk 8 och 9, i gymnasiet och vid yrkesläroanstalterna. Tonvikten är lagd på uppgifter som beskriver sunda levnadsvanor, men även uppgifter om elevernas uppfattning om sig själva som studerande och om betydelsen av att gå i skolan har samlats in. Också arbetsförhållandena i skolan (buller, ventilation, temperatur, arbetstolarnas ergonomi osv.) har retts ut. Man har förhört sig om hur jäktigt det känts, hur relationerna mellan läraren och eleverna uppfattats och hur krävande studierna har varit. Enligt skolhälsoundersökningarna uppskattas ca 70 % av högstadiets elever må bra. Ca en tredjedel har något slag av problem. Ca hälften av eleverna i denna grupp hör till "den grå zonen", för vilken det inte ännu anses finnas tillräckliga grunder för beslut om stödåtgärder. Ett ytterligare centralt resultat har varit att man fått insyn i sambandet mellan elevernas inlärningssvårigheter och känslor av olust. Envar elev upplever sina inlärningssvårigheter subjektivt. T.ex. av de elever, vars medeltal i skolbetyget låg under 6,5, uppgav ca hälften att de haft en mängd inlärningssvårigheter. Men samtidigt nämnde ca 16 % av eleverna i samma grupp inte några inlärningssvårigheter.
I den grupp, där medeltalet i skolbetyget låg över 8,9, uppgav ca 5 % att de haft många inlärningssvårigheter. Skolans dåliga arbetsförhållanden förefaller att påverka mest just de elever som har inlärninssvårigheter; problemen och känslan av att vara sämre än andra hopar sig. Skillnaderna mellan skolorna var ansenliga i undersökningsmaterialet gällande skolhälsan. I somliga skolor upplevde endast var tionde elev att de hade svårigheter, medan i andra skolor kunde flera än var tredje elev på högstadiet anse att de hade problem. Enligt professor Matti Rimpelä kan ett mått på skolornas arbetsklimat vara om eleverna känner olust och har inlärningssvårigheter (Kouluterveys 2002 ..., Rimpelä 1999).
Är trivsel sällsynt?
En internationell jämförelse visar, att eleverna i Finland generellt trivs i skolan lika bra som eleverna i Europa i gemen. De positivaste resultaten återfanns i de övriga nordiska länderna och i USA. Uppskattningen av klassen, den sociala identiteten och uppfattningen om möjligheterna till framgång var positivare i Finland än i snitt, medan relationerna mellan läraren och eleverna var negativare och skolfientligheten avsevärt allmännare än i andra länder (Linnakylä 1993). Även den undersökning WHO gjort (Kannas 1995) visar, att den negativa inställningen till skolan är allmännare hos oss än i andra länder. Ca 70 % av flickorna tyckte rätt mycket eller riktigt mycket om att gå i skolan, medan av pojkarna endast 54 % var av samma åsikt. I jämförelsen, i vilken tjugo länder deltog, låg de finländska pojkarna sist i detta avseende. Sämre var resultatet endast i Israel.
Källförteckning:
Kannas, L. (red.) 1995. Koululaisten kokema terveys, hyvinvointi ja kouluviihtyvyys. Helsinki: Opetushallitus.
Kouluterveys 2002 - tiedotuslehti. N:o 7, 2.7.1999. Stakes.
Linnakylä, P. 1993. Miten oppilaat viihtyvät peruskoulun yläasteella? Kouluelämän laadun kansallinen ja kansainvälinen arviointi. Julkaisussa Brunell, V. & Kupari, P. (toim.). Peruskoulu oppimisympäristönä - peruskoulun arviointi 90-tutkimuksen tuloksia. Jyväskylä: Kasvatustieteiden tutkimuslaitos.
OECD 1995. Schools under scrutiny. Centre for educational research and innovation. Paris; OECD
Olkinuora, H. 1983. Oppimisen ja opiskelun mielekkyydestä peruskoulun päättövaiheessa. Empiirisiä tuloksia. Turun yliopiston kasvatustieteiden tiedekunta. Julkaisusarja A:91.
Scheinin, P.1990. Oppilaiden minäkäsitys ja itsetunto - vertailututkimus peruskoulussa ja steinerkoulussa. Helsingin yliopiston opettajankoulutuslaitos, tutkimuksia 77.
Scheinin, P. 1999. Kouluun liittyvä minäkäsitys ja itsetunto. Teoksessa Hautamäki J. ym. 1999: Oppimaan oppiminen ala-asteilla. Helsinki: Opetushallitus, oppimistulosten arviointi 3/1999.
Rimpelä, M. 1999. Föreläsning (på finska) på Utbildningsstyrelsen 1.11.1999.
Trivselresultat
Samplet
Skoltrivseln inom olika årskurser
Skillnader mellan pojkar och flickor
Sambandet mellan skolframgång och trivsel
Trivseln och skolans stödtjänster
Reflexioner
Samplet
Elevernas trivsel utforskades våren 1999 genom en tvärundersökning i fem kommuner på olika håll i Finland. Av de totalt 4 696 elever och studerande som deltog var 1 060 elever i åk 1 - 2, 1 876 elever i åk 3 - 6, 1 209 elever i åk 7 - 9 och 530 studerande i åk 1-3 i gymnasiet. I materialet ingick 2 331 flickor och 2 302 pojkar.
Skoltrivseln inom olika årskurser
I det följande jämförs skoltrivseln på de olika årskurserna. Graden av belåtenhet var radikalt olika på de olika stadierna: trivseln avtar med stigande ålder.
Bild 1. Elevernas allmänna belåtenhet med skolan och skolgången på olika årskurser
Eleverna i de lägsta klasserna är ivriga att gå i skolan (bild 1). Den första ivern varar dock inte länge; trivseln avtar från och med åk 3 och missnöjet fortsätter fram till åk 8. Efter puberteten och i och med att valen inför framtiden kommer med i bilden början även belåtenheten öka från och med åk 9 till slutet av gymnasiet. Den egentliga förändringen i trivseln inträder vid övergången från åk 8 till åk 9. Hos pojkarna sker övergången något senare än hos flickorna. Överraskande är den intensitet med vilken trivseln början avta efter de första årskurserna på lågstadiet.
Belåtenheten med skolgången avtar även med åldern så, att den i åk 8 utgör bara 1 % och även i gymnasiet bara 8 - 14 % av ivern i åk 1. Lägst är belåtenheten i fråga om läraren, undervisningen och arbetet under lektionerna (bild 2). I åk 7 - 9 är pojkarnas belåtenhet rent av negativ. Det kanske intressantaste är, att belåtenheten med läraren är något högre i åk 2 än i åk 1 speciellt inom gruppen flickor.
Bild 2. Belåtenhet med läraren, undervisningen och arbetet under lektionerna på de olika årskurserna
Pojkarna är på alla årskurser mindre belåtna än flickorna med läraren, undervisningen och arbetet under lektionerna. Skolans allmänna klimat - med detta avses här andan i skolan, elevbedömningens objektivitet och klimatet i klassen - uppskattas av elever i alla åldrar som något som ökar trivseln. Också i fråga om detta är eleverna i åk 1 mera belåtna än eleverna i de högre årskurserna (Bild 3).
Bild 3. Belåtenhet med skolans klimat, utvärdering och klassanda som en funktion av åldern
Åldern och trivseln i skolan, tidigare publicerade forskningsresultat
Orsakerna till att elevernas trivsel i skolan minskar med tilltagande ålder har utforskats mycket lite. Ett undantag är den undersökning som Uusikylä & Kansanen (1988) gjort och där synpunkter utbetts av drygt tvåtusen elever i åk 1-6. I allmänhet förblev inställningen till de saker med vilka man var tillfreds positiva under hela skoltiden. Exempel på dylika saker var rasterna och kamraterna. Saker med vilka tillfredsställelsen successivt minskade var bla. proven, belåtenheten med läraren, arbetsböckerna och hemuppgifterna.
Som ett led i en undersökning av skolprestationer som IEA gjort, redde man även ut elevernas inställning till skolgången. Uppgifter samlades in av 10 - 14-åringar och eleverna i gymnasiets högsta klass. Generellt ökar motviljan mot och den kritiska inställningen till skolan med åldern. Detta är allmänt i alla länder, men speciellt iögonenfallande i Finland.
Skillnader mellan pojkar och flickor
Flickorna är överlag mera belåtna med trivseln i skolan än pojkarna.
Enligt ett flertal undersökningar trivs flickorna bättre i skolan än pojkarna (Uusikylä & Kansanen 1988, Scheinin 1991, Sermilä 1991, Linnakylä 1993, Kannas 1995, Linnakylä et al.1996).
Skillnaderna mellan flickor och pojkar på högstadiet var störst på områdena allmän trivsel och relationerna mellan lärare och elever. Av flickorna uppgav 57 % att de trivdes bra i skolan, av pojkarna 47. Skillnaderna var desamma då det gällde relationerna mellan läraren och eleverna. Bland dem som trivs sämst i skolan finns lika många flickor som pojkar. Pojkarna har en betydligt bättre jaguppfattning, då det gäller exempelvis social status. De föreföll även att veta bättre vad de personligen var bra på (Linnakylä & al. 1996).
Hautamäki och Hautamäki (1999) har försökt förklara skillnaden mellan flickor och pojkar som beroende på flickornas annorlunda egenskaper, t.ex. större social sensibilitet och lydnad, vilka båda karaktärsdrag är väl anpassade för de krav som skolgången ställer. Framträdande karaktärsdrag hos pojkarna igen är behovet att visa fysisk kraft och aktivitet. Att arbeta i grupp kräver att man vid behov kan ge och ta emot hjälp. Detta står hos pojkarna i konflikt med deras maskulina kod, som lägger vikt på bl.a. självbestämmanderätt, maktställning och rätt till aggression. Pojkarnas ställning är härigenom mycket mera konfliktkänslig. De får hela tiden jobba med att skapa balans och är till följd av detta mera utsatta (Hautamäki & Hautamäki 1999).
Sambandet mellan framgång och trivsel
Graden av belåtenhet förefaller att öka ju mera framgångsrik eleven är i skolarbetet. De elever som uppgav sitt medeltal på skolbetyget som 5 eller 6 var de som var mest missnöjda med skolan och skolgången. Klart mera nöjda var de elever som hade medeltalet 7 eller 8. Till de nöjdaste hörde även de elever i åk 3-9 och studerande i gymnasiet som hade ämnesvitsord på 9 eller 10. Resultatet stämmer väl överens med de resultat som Olkinuora (1983), Uusitalo och Kansanen (1988), Sermilä (1991), Linnakylä (1993), Linnakylä & al. (1996) och Rimpelä (1999) gjort beträffande sambandet mellan framgång och trivsel i skolan.
Framgång och trivsel i skolan, tidigare forskningsresultat
Hur eleverna upplever sin framgång i skolan har i flertalet undersökningar konstaterats stå i intimt samband med hur bra de trivs i skolan (Olkinuora 1983, Uusikylä & Kansanen 1988, Sermilä 1991, Linnakylä 1993, Linnakylä et al. 1996, Rimpelä 1999).
I skolhälsoundersökningarna har man nalkats temat så att man kartlagt de hinder som klart står i vägen för framgången i skolan. Eleverna har tillfrågats, hur ofta de haft svårighet med att hitta rätt studiesätt, klara av uppgifter som kräver läsning och skrivning osv. Det samband man upptäckt mellan trivseln i skolan och större inlärningssvårigheter än i snitt visar nog så klart, att skolorna borde hjälpa sina elever mera än för närvarande med att hitta bättre studiesätt.
Enligt resultaten av forskningsprojektet om lärfärdigheter är attityderna i de flesta årskurser, i vilka kunnandet är bättre än i genomsnitt, även positivare än i snitt. Färdighetsnivån i de klasser som har positivare attityder än andra är emellertid sällan över medelnivån. Få klasser är samtidigt synnerligen välpresterande och mycket positiva i sin attityd. Klimaten i klassen borde dock vara åtminstone av medelnivå, eftersom ett dåligt klimat klart ställer hinder för inlärningen.
Generellt var flickorna nöjdare än pojkarna med skolans klimat, utvärderingen av inlärningsresultaten och andan i klassen. I åk 2 i grundskolan är belåtenheten med skolans interna faktorer som främjare av inlärningen störst - rent av större än i åk 1.
Trivseln och skolans stödtjänster
Skolmiljön, byggnaderna, skolmåltiderna, skolresorna och rasterna, dvs skolans externa faktorer som främjare av inlärningen fick inte några vidare bra poäng jämfört med poängen för trivseln som helhet. Speciellt eleverna i gymnasiet lade endast lite vikt vid detta jämfört med hur de ansåg sig trivas totalt. Också på detta område är belåtenheten större bland eleverna i de lägre årskurserna.
Bild 4. Belåtenhet med skolans fysiska omgivning, skolan som sådan, skolresorna, ordnandet av skolmåltiderna på de olika årskurserna
Bild 5. Jaguppfattningen, andan i klassen och klasskamraterna i relation till trivseln på de olika årskurserna
Flickorna var nöjdare än pojkarna med skolmiljön, ordandet av skolmåltiderna och skolan som sådan.
Nöjdast är eleverna då de utvärderar sig sjäva som studerande och sitt förhållande till andra elever och studerande. Jaguppfattningen i anslutning till inlärningen, andan i klassen och relationen till de övriga eleverna är i alla årskurser mer avgörande faktorer än den allmänna trivseln. Detta kommer speciellt tydligt fram i svaren från eleverna i åk 9 och i gymnasiet. Nöjdast var fortfarande eleverna i de lägsta årskurserna och mest missnöjda eleverna i åk 7 och 8 (Bild 5).
Flickorna var också här nöjdare än pojkarna.
På alla områden av trivseln avtar belåtenheten i takt med åldern ända upp till åk 8. På vissa områden (t.ex. belåtenhet med läraren och undervisningen) är nedgången speciellt våldsam bland pojkarna. Mellan flickorna och pojkarna råder på alla delområden statistiskt sett signifikanta skillnader till flickornas fördel. Skillnaderna jämnas ut i de högre årskurserna. Ett intressant undantag är eleverna i åk 4, där det inte råder några statistiskt sett signifikanta skillnader mellan flickorna och pojkarna. I gymnasiet är skillnaderna likaså små mellan flickorna och pojkarna, även om flickorna också här i snitt är nöjdare.
Reflexioner
Resultaten ger anledning till följande slutledningar: såväl pedagogiken som självvärderingen i skolan borde utvecklas.
Trivseln i skolan avtar klart med tilltagande ålder. Särskilt belåtenheten med undervisningen och arbetet under lektionerna och relationen till lärarna avtar med åren. Hur skall undervisningen, innehållet i lektionerna och relationen till lärarna utvecklas i ett läge, där intresset för skolan till följd av en ökande kritisk inställning trots allt tycks avta med åren? Å andra sidan är den minskande belåtenheten en alldeles speciell utmaning för pedagogiken och relationerna mellan lärarna och eleverna.
Resultaten väcker även tankar om självvärderingens möjligheter att utveckla skolan och dess klimat. Utbildningsanordnaren och skolorna har i och med den nya lagstiftningen fått ett alldeles nytt ansvar för utvärderingen av sin verksamhet. En kartläggning av trivseln ger uppgift om nuläget, men med tanke på fortsättningen är det nödvändigt att dryfta och diskutera riktningen och tyngdpunktsområdena för skolans utveckling. Det vore bra om skolan kunde jämföra sina uppgifter med läget i andra skolor.
Självvärderingen ger goda resultat om alla i skolan kan delta i diskussionen om tolkningen av resultaten, slutledningarna och utvecklingsåtgärderna. Det är nyttigt för både lärare och elever att kunna diskutera sina erfarenheter och få höra uppfattningen hos andra om arbetet i skolan och den allmänna trivseln. Det att höra andras syn på saker och ting och att få ta del av skillnaderna i uppfattning är en bra utgångspunkt för utvecklingsarbetet.
Källförteckning:
Brunell, V. & Kupari, P. (toim.) 1993. Peruskoulu oppimisympäristönä - peruskoulun arviointi 90-tutkimuksen tuloksia. Jyväskylän yliopisto, kasvatustieteiden tutkimuslaitos.
Hautamäki, A. & Hautamäki, J. 1999. Minä koulussa ja omat koulutavoitteet - sosio-moraalinen minäkäsitys ja usko koulutehtävien suorittamiseen. Teoksessa Hautamäki J. ym. 1999: Oppimaan oppiminen ala-asteilla. Helsinki: Opetushallitus, oppimistulosten arviointi 3/1999.
Hautamäki, J., Arinen, P., Bergholm, B., Hautamäki, A., Kupiainen, S., Kuusela, J., Lehto, J., Niemivirta, M. & Scheinin, P. 1999. Oppimaan oppiminen ala-asteilla. Helsinki: Opetushallitus, oppimistulosten arviointi 3/1999.
Kannas, L. (toim.) 1995. Koululaisten kokema terveys, hyvinvointi ja kouluviihtyvyys. Helsinki: Opetushallitus.
Kouluterveys 2002 - tiedotuslehti. N:o 7, 2.7.1999. Stakes.
Linnakylä, P. 1993. Miten oppilaat viihtyvät peruskoulun yläasteella? Kouluelämän laadun kansallinen ja kansainvälinen arviointi. Julkaisussa Brunell, V. & Kupari, P. (toim.). Peruskoulu oppimisympäristönä - peruskoulun arviointi 90-tutkimuksen tuloksia. Jyväskylä: Kasvatustieteiden tutkimuslaitos.
Linnakylä, P., Brunell, V. & Kankaanranta, M. 1996. Miten oppilaat kokevat koulun? Kouluelämän laatu ja sen kehittyminen 90-luvulla. Julkaisussa: Jakku-Sihvonen, Ritva, Lindström, Aslak & Lipsanen, Sinikka (toim.). Toteuttaako peruskoulu tasa-arvoa? Helsinki: Opetushallitus, Arviointi 1/1996.
Metsämuuronen J. 1995. Harrastukset ja omaehtoinen oppiminen. Sitoutuminen, motivaatio ja coping. Helsingin yliopiston opettajankoulutuslaitos. Tutkimuksia 146. Tummavuoren Kirjapaino Oy, Vantaa.
Metsämuuronen, J. 1997. Omaehtoinen oppiminen ja motiivistruktuurit. Opetushallitus. Tutkimus 3/1997. Yliopistopaino, Helsinki.
OECD 1995. Schools under scrutiny. Centre for educational research and innovation. Paris; OECD.
Olkinuora, H. 1983. Oppimisen ja opiskelun mielekkyydestä peruskoulun päättövaiheessa. Empiirisiä tuloksia. Turun yliopiston kasvatustieteiden tiedekunta. Julkaisusarja A:91.
Scheinin, P.1990. Oppilaiden minäkäsitys ja itsetunto - vertailututkimus peruskoulussa ja steinerkoulussa. Helsingin yliopiston opettajankoulutuslaitos, tutkimuksia 77.
Scheinin, P. 1999. Kouluun liittyvä minäkäsitys ja itsetunto. Teoksessa Hautamäki J. ym. 1999: Oppimaan oppiminen ala-asteilla. Helsinki: Opetushallitus, oppimistulosten arviointi 3/1999.
Sermilä, P. 1991. Miten koulu toimii - oppilaiden, vanhempien ja opettajien käsityksiä peruskoulusta ja lukiosta. Helsingin yliopisto, kasvatustieteen tutkimuslaitos. Lisensiaattitutkimus, julkaisematon.
Uusikylä, K. & Kansanen, P. 1988. Opetussuunnitelman toteutuminen - oppilaiden tyytyväisyys oppiaineisiin, opetusmuotoihin ja kouluelämään peruskoulun ala-asteella. Helsingin yliopiston opettajankoulutuslaitos, tutkimuksia 66.
Rimpelä, M. 1999. Luento Opetushallituksessa 1.11.1999.
Feedback, erfarenheter av att använda materialet, önskemål och kompletteringsförslag är allting hjärtligt välkommet, adress
E-mail:
Renata.Svedlin@oph.fi
Jari.Metsamuuronen@oph.fi
|
|
|
